Upp och hoppa för morgonpromenad. Det började bra men se halvvägs så dök Berit, men tyvärr inte
i Atlanden så det blev två sargade knän. Väl hemma så rekomenderade Anna jod på knäna och wisky
att döva smärtan med. Så det blev omplåstring av knän och eftersom jag led med Berit så dövade jag
smärtan också. Tur i oturen inga brytna armar eller ben.
Senare fortsatte jag den avbrutna promenaden.
Berit bjöd sedan på den tillagade kalopsen, med kryddpeppar från Sverige. Det smaka mycket
bra, ja ett strå vassare än estofado.
Här går man med livet som insats på alla knöliga trottoarer och div. fallgropar och små saker
som står upp där man minst anar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar